brollanbrolin

Jag tror att jag gillar att bli hatad på något sätt, ja menar det är ju inte svårt att älska någon som är underbar, men det är svårare att hata någon man inte känner. Jag är nog en sån människa, svår at känna men de få som gör gillar mej. Dom andra vet inte riktigt vilken skum jävel jag e, och jag älskar det. Att folk kan lägga ut så mycket energi på att hata mej det måste ju betyda att de älskar mej eftersom de då älskar att hata mej om ni förstår. Nu vet jag ju inte om det e någon speciell som hatar mej men det är det säkert, jag har ett problem med att vara för uppriktig ibland. Ja tror att ja blev lite själv psyk av min barndom, inte för att ja klagar jag har en underbar familj som är friska och lyckliga. Men antar att ja saknar min mamma fortfarande, det har gått 12-13 år sen hon dog, saknar att inte haft någon att se upp till, någon jag velat va. Hon va vacker kan ja lova hon hade brunt lockigt hår, blåa ögon, rätt lång, smal, nästan alltid brun, och doftade alltid gott. Kommer ihåg när vi var i Holland (hon bodde där från när ja va 5-7 typ) och vi åkte karusell och hennes sandal flög av. Kanske inte låter som ett bra minne men det är det enda bra jag har av henne. Kommer ihåg mot slutet då hon spydde blod och jag och min syster försökte torka upp det men det kom hela tiden nytt, och kommer även ihåg den dagen då våran familjedröm blev splittrad. Mamma hade druckit lite för mycket igen och pappa hade hittat ölburkarna, han sa åt henne att hon måste sluta att hon måste tänka på hennes barn (oss) hon blev arg att han la sej i och slog sönder spegeltavlan av snobben som hängde i deras sovrum. Jag och Becca gömde oss under köksbordet, mamma flippade ut och tog upp en kniv och skulle hugga pappa. Efter ett tag kunde han slå ut kniven i handen, jag och min syster tog alla knivar och gömde i våran docksäng, mer än det kommer jag inte ihåg förutom att hon drog den kvällen. Nu låter hon hemsk men det var hon inte, det var alkoholen som tog över henne. Eva (mamma) var en underbar människa hon skrattade jämt men när hon drack så var hon inte längre samma människa. Aja nu ska jag sluta vara så sentimental det sparar jag till någon annan dag, ville bara säga att jag saknar henne och inte en dag går utan att jag tänker på henne och önskar hon var här.